news
Klas Eriksson och sambon Julia åker förväntansfulla in till sjukhuset – de ska bli föräldrar.
Men efter en undersökning får de veta att dottern inte längre lever.
– Det är som att hela universum har stannat upp, säger han i Sommar i P1.
Inför sitt ”Sommar i P1” berättade ”Leif och Billy”-profilen Klas Eriksson, 39, att han skulle prata om två stora sorger i sitt liv: Den när han förlorade sin mamma och den när dottern Elsa gick bort samma dag som hon föddes.
I Klas Erikssons ”Sommar i P1”, som sänds på söndagen, berättar han om när de var på väg in till sjukhuset – förväntansfulla – för att bli föräldrar.
Då säger Julia plötsligt att hon inte känt av bebisen i sin mage på ett tag. Klas tror att hon förmodligen bara laddar upp sig inför att komma till världen.
När de kommer fram till sjukhuset och en undersökning görs hörs inte längre bebisens hjärtljud.
En läkare kommer in och gör ultraljud.
– Plötsligt på skärmen, i det svartvita landskapet, ser jag henne. Den bilden jag sett så många gånger förut. Ett litet universum i rörelse, ett kaos av liv, av små händer som viftar. Små fötter som sparkar. Den bilden är nu helt frusen. Det är som att hela universum har stannat upp, säger Klas Eriksson i ”Sommar i P1”.
Klas Eriksson sjunker ihop och lägger ansiktet i sina händer. Julia ser inte skärmen och Klas kan inte förmå sig att berätta vad han precis sett.
En till läkare kommer in och ger beskedet att dottern inte längre lever.
Ofattbara beskedet
Klas säger att det måste finnas något att göra.
Det är tyst.
– Jag förstår inte, det här är vår dotter, hon levde nyss och nu säger de att hon inte gör det längre. Det här får inte hända, säger Julia apatiskt, upprepar samma mening om och om igen. Det får inte hända, det får inte hända, det kan inte vara sant, säger Klas Eriksson.
26 april 2023 föds Elsa efter 14 timmar.
När Klas Eriksson ser henne skriker han rakt ut och gråter så att hela hans kropp skakar.
– Det tog mig tre timmar att våga hålla min egen dotter i famnen. Men nu ligger hon där, så stilla och vacker. Cellerna i mig registrerar varenda liten detalj från henne. Min kropp lär sig hennes vikt. Hennes mjuka kinder, de små händerna som jag trodde skulle krama om mina. Hon är så liten och samtidigt är hon det tyngsta jag någonsin burit. Det är som att hela universums sorg har samlats i min famn. Som att jag håller i en stjärna som har slocknat, säger Klas Eriksson i ”Sommar i P1”.
