– Jag drack inte det där innan jag flyttade hit, säger Madelen Janogy och pekar på kaffemaskinen som är i full gång med att göra en espresso. 

– Vi har en i omklädningsrummet, så nu tar jag en varje morgon innan träningen. 

Hon ler lite finurligt, som att hon gjort något busigt. 

Enligt italienarna gjorde hon snarare det innan. I Italien dricker man bara cappuccino före klockan tolv på dagen, sen är det espresso som gäller.

– Jag fick lära mig det tidigt. 

Hon trivs i Italien, men saknar såsen som svenskar har till all mat. Det är svårt att beskriva skillnaderna mellan Sverige och Italien, men det finns sannerligen ett gäng. 

Sladdinfernot i omklädningsrummet är ett bevis på det. I Italien får man inte gå ut med blött hår, det är lätt att bli sjuk då sägs det. Så alla spelare fönar håret innan de lämnar efter ett träningspass. Janogy är lite tveksam till skrönan. 

– Det kan ju vara flera minus i Sverige och har jag bott i Piteå också. 

Framför spegeln trängs spelare för att torka håret.
Hon sitter bredvid Filippa Curmark. Vid platsen finns en bild på Karin Lundin.

Det är Madelen Janogys andra chans på ett utlandsäventyr efter succén i Hammarby och med förutsättningarna i Fiorentina känner hon sig verkligen som ett proffs. 

– Efter att jag hittat mig själv och kände mig trygg i mig själv så kände jag att jag ville ut. Men egentligen kanske det var mer att jag hade kommit över det jag var med om, den känslan släppte. För det var ju mycket, mycket känslor och jag visste inte om jag skulle spela igen. 

Hon älskade livet som fotbollsspelare förra utlandssejouren. Det var inte fotbollen som ledde till att hon pausade karriären på grund av mentala problem för fem år sedan, det var livet utanför planen.

När magkänslan sa ”kör” om en flytt till Fiorentina var det exakt det Madelen Janogy gjorde.

”Ångrar att jag gick emot mig själv” 

Äventyret i Florens har varit en väldigt annorlunda resa jämfört med när hon spelade utomlands senast. 

2020 skrev hon på sitt första utlandskontrakt, då med tyska Wolfsburg. Men det blev som bekant inte alls som hon tänkt sig. Allt hon ville var egentligen att åka hem direkt, något hon vågade erkänna för sin tvillingsyster Viktoria först ett halvår senare. 

Utan stabiliteten hon vant sig vid i Piteå började allt att svaja ordentligt. Till slut kraschade hon. 

– Det jag ångrar med den flytten var att jag inte följde magkänslan, att jag gick emot mig själv. 

Tuffa år tidigare i livet gjorde sig i vuxen ålder påminda genom stora sömnproblem. Janogy har tidigare berättat om sin uppväxt i en intervju i SVT-programmet ”Min sanning”.

I samband med det brutna kontraktet med Wolfsburg berättade hon i en öppenhjärtig intervju med Expressen om sina problem och hon blev mer eller mindre ansiktet utåt för psykisk ohälsa inom idrotten. 

Jag vill inte skämmas

– När jag var liten skämdes jag, man vågade inte prata eller berätta hur det var för att det var pinsamt, men varför ska det inte vara okej att berätta om sin verklighet? Det här har jag upplevt och jag är stolt över det jag har varit med om. Jag vill inte skämmas. Jag tror att så många känner det också, som är i samma situation. Och det är viktigt för mig att ta det ansvaret, jag har också varit med om det där. 

Känner du ett ansvar?

– Ja, det gör jag. Om jag kan berätta min historia och det kan hjälpa någon så är det otroligt viktigt. För i slutändan så handlar det inte om hur mycket du har eller vad du inte har. 

Madelen Janogy bröt kontraktet med tyska Wolfsburg.

Foto: Frida Olsson

Hon har tidigare sagt att flera såg det som ett misslyckande att öppna upp som hon gjorde. 

– Jag har förståelse för det, men det handlar också om okunskap. Samtidigt har jag kunnat känna att ni kommer få se att det inte är ett misslyckande, för det jag gör nu är för att det inte ska bli ett misslyckande. 

Madelen Janogy tar upp sin pappa. 

– För pappa var det jättestort, han kände liksom, ”nej det här ser inte bra ut”. Men en av de första grejerna jag sa till honom var att det jag gör nu kommer påverka min framtid. 

Blev pappa lugn då?

– Ja, jag tror han känner ett lugn. Jag vet att han i dag har sjukt stor respekt över min resa. Men han kände nog samma sak då, vad menar du? Vad ska jag få se? Nu förstår han exakt. 

Hon har förståelse för att alla som mår dåligt inte vågar vara öppna med det, speciellt i idrottens värld. 

– Vi spelar fotboll, det är åsikter hit och dit, vi blir bedömda. Men för mig har inte det varit så viktigt, utan jag vet vad jag behöver göra för att kunna prestera. 

Någonting som stressade mig varje dag

Janogy insåg att hon behövde hjälp och tog den. 

– Det blev lätt att säga att jag är en orolig själ, vifta bort det snarare än ta tag i det. Men det var ju någonting som stressade mig varje dag och som gjorde att jag till slut inte ens kunde spela fotboll. 

Med sina snårigaste och mest invecklade tankar slog hon sig ned med en psykolog. Tillsammans började de bena i alla de frågor hon ställt sig själv och känslor hon tryckt undan i flera år.

Annons

Varför mörkret skrämmer henne, varför hon har så svårt att sova, varför hon är rädd för så mycket. 

– Så får du helt plötsligt svar på varför du är som du är. Det är ju på grund av allting jag varit med om tidigare. 

Är du fortfarande rädd för mörkret?

– Ja, det är jag. Och det kan hindra mig ibland, men inte alls på samma sätt som förut. 

Nu kan hon sova själv utan att lampan är tänd. Hon beskriver resan som att skadar du en fot så rehabiliterar du den för att den ska bli, men det mentala är så mycket mer. 

– Jag gick runt i Piteå och sa att jag har problem, jag har det här och det här. Det är bara sådan jag är. Tills jag kraschade och var tvungen att ta tag i det. 

Du var stängd, kraschade och kom ut på andra sidan? 

– Ja, verkligen. Jag är den personen jag vill vara. Jag älskar den jag är. 

Strax efter att hon tog modet att prata om sina problem träffade hon sambon Jakob, de har varit ett par i över fem år nu och han flyttade med henne till Florens för att göra resan tillsammans med henne. 

Hur ärlig var du med honom när ni träffades?

– Hundraprocent ärlig, det här är jag. 

Madelene Janogy tog hjälp av en psykolog för att hantera sina rädslor.

Foto: Frida Olsson

I Italien har de tillsammans fått utforska matintresset, det blir ofta många långa rundor på mataffären innan de möts i trerummaren bara ett par minuter från arenan. 

Att ha med honom i Italien har varit en stor trygghet, de delar flera intressen och i början av äventyret var det skönt att ha någon att komma hem till. 

Men Madelen Janogy har också funnit kraft i de runtomkring sig. Som landslagskollegan och nära vännen Kosovare Asllani. Och hon inspireras mycket av henne. 

 – Hon använder sin resa till någonting som stärker henne och det har alltid varit det jag vill också, att det varit med om ska göra mig starkare. Det är svårt att försöka hitta styrka i det man har varit med om och hitta en styrka i det många tänker är ett misslyckande. 

Kosovare Asllani var en stor förebild redan under Janogys uppväxt. Men att hon själv blivit det är svårt att förstå. 

– Det tror jag aldrig riktigt att man kommer förstå. Jag var rädd för vad folk skulle tycka, men jag fick så otroligt mycket kärlek och folk tycker att man är så modig. 

Tryggheten, styrkan i sig och framför allt modet har alltid funnits där. Det var en ju den sidan som hamnade i konflikt med hennes inre. 

Jag var starkare än någonsin

– Det blev en krock. När jag var liten var min högsta dröm att åka utomlands, köpa de snyggaste skorna, men jag sa att jag inte alls ville ha det. Jag lurade hjärnan och skulle aldrig säga det utåt. Nu kan jag älska de sämre sidorna av mig på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan, jag behövde fejka då. Nu kan jag ju ärligt säga att jag är jävligt trygg i mig själv och jag älskar alla delar av mig själv. 

Du var aldrig rädd när du flyttade till Fiorentina? 

– Nej, det fanns aldrig någon rädsla i att jag inte skulle klara det personligen. Utan jag var starkare än någonsin. Men att ha gått igenom något sådant och tagit dig förbi det, då är du inte så rädd. Hade jag inte känt mig redo, då hade jag inte gjort flytten. För det blir ju också väldigt tydligt, att jag aldrig någonsin kommer göra någonting som jag inte vill. 

Enklare liv i Italien

I Florens är livet enklare än under de tunga åren i Wolfsburg. Här har Madelen Janogy vuxit både som människa och spelare.

De nybygga faciliteterna drygt 20 minuter utanför staden har allt man kan tänka sig. Ett nytt gym, tiotalet fotbollsplaner, en läkare, MR-maskin och till och med en frisörsalong, även om Janogy inte nyttjar den speciellt mycket. För att ta sig runt på området använder de golfbilar. 

– Jag trivs jättebra här och jag känner mig som ett proffs, jag är så otroligt tacksam. Steget hit var helt rätt. 

Den kommande EM-turneringen blir Janogys första.

Foto: Frida Olsson

En handoperation har delvis stört under säsongen och i sista matchen missade de Champions League-platsen. Men hon är nöjd ändå. 

Vad har du blivit för spelare sen du kom hit?

– Jag har blivit mer direkt och bättre tekniskt. Kanske inte dribbla och sånt där, det har jag alltid gjort, utan gå mer rakt på mål. Jag blir mycket farligare då. 

Hon är van att flyttas runt i de offensiva positionerna. Erfarenheten av det har gjort att hon alltid är sig själv oavsett var hon spelar. Det handlar om känslan snarare än att låsa in sig i ett speciellt ”positionsfack”. 

Det stora genombrottet i landslaget kom i matchen mot Chile i VM-debuten 2019. Själv minns Madelen Janogy ingenting av målet hon hyllades stort för i 2–0-segern. 

Gör sitt första EM

Av förklarliga skäl är det ett av hennes starkaste minnen med landslaget, det slutade med VM-brons. Något EM har hon aldrig spelat. 2022 blev hon petad ur truppen, skador hade satt stopp för ordentlig kontinuitet. 

– Man är alltid otroligt rädd för att bli petad, då pratar jag nog för många. Det känns som att hela världen går under. Men det är ingenting som händer, det handlar om att sortera och vara ledsen. Sen jobba ännu hårdare, ta sig tillbaka. Livet fortsätter, karriären fortsätter. Det var otroligt tufft, men det är en erfarenhet jag tagit med mig. 

– När jag tog mig tillbaka var känslan otroligt viktig för mig. Och nu känns det extra kul med ett mästerskap, för jag vill inte att den här säsongen ska ta slut. 

Kosse och Janogy under en landslagssamling.