Efter över fyrtio år i rampljuset fortsätter Leif Andrée, 67, att trollbinda den svenska publiken. Just nu är han aktuell med den hyllade monologen Så var det på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Men alla långa repkvällar och år av scenframträdanden har tagit ut sin rätt på Leif, nu berättar han hur kroppen sakta börjat säga ifrån.

Jonas Hallbergs utspel mitt i intervjun: ”Glad och kåt”
Leif Andrée kan inte gå längre

I monologen får vi följa en äldre man som sitter ensam i sitt hem. Kroppen värker, benen orkar knappt bära honom längre, och livet tycks redan ligga bakom honom.

Leif Andrée.Jari Kantola/TT

Det är en skildring som Leif själv känner igen sig i, något han berättar om i en intervju med Ica Kuriren. Speciellt med tanke på att han heller knappt kan gå längre.

– Jag fick den här pjäsen i min hand för några år sedan. När jag började läsa så skrattade jag högt för mig själv. Det är mycket som jag kan relatera till. Inte för att jag är så jävla gammal, men på grund av artrosen har jag svårt att gå. Och mannen i pjäsen har ju också svårt att gå. Det är käpp och hela faderullan, berättar Leif för tidningen och fortsätter:

– Numera har jag till och med svårt att resa mig från sängen, så det är en perfekt pjäs för mig. Jag har också varit väldigt grubblande. Min fru gick ifrån mig för några år sedan, och jag har haft en jäkla ångest. I pjäsen undrar Fosse: Jaha, var det här livet? Det kan Leif Andrée också tänka. Var det här livet? Var det så här det blev?

FOTO: TT