news
Fanny, 18, drabbades av svår sepsis som ledde till att hon flögs akut till Stockholm och senare amputerades hennes ben i Linköping på grund av syrebrist.
Efter en lång sjukhusvistelse har Fanny nu tagit studenten och deltog i studentfirandet, inklusive att åka lastbilsflak med sina skolkamrater.
Fanny flyttar snart till Orups sjukhus för fortsatt rehabilitering och hoppas kunna gå själv utan hjälpmedel inför skolstarten, eftersom hon planerar att gå om sitt sista gymnasieår.
ⓘ Sammanfattningen är gjord med stöd av AI-verktyg från OpenAI och kvalitetssäkrad av Aftonbladet. Läs vår AI-policy här.
På Hässleholms sjukhus har Fanny Norrman varit i fyra veckor nu. Utanför fönstret ligger parkeringen för besökande och en stram fyrkantig byggnad. Ingen utsikt för en drömmare.
Fanny lämnar sitt rum två gånger om dagen för terapi. Dels när hon kör ett pass fysioterapi, dels ett pass arbetsterapi. Nästan all övrig tid ligger hon i sängen.
– Det finns inget annat man kan göra i ett sjukhusrum än att kolla på tv, det är jättetråkigt – och inget bra heller.
Fanny minns bara delar av det som hände natten mellan den 29 och 30 december förra året, men hon minns att hon kom hem sent efter att ha träffat kompisar.
Foto: Krister Hansson
”Klockan tre på natten ringde jag till mamma som var på övervåningen och sa att ’jag mår dåligt och har ont’ och ’kan du komma ner för jag orkar inte gå upp’. Kroppen kändes så tung och jag hade ont i smalbenen och vaderna. Jag hade också så ont i huvudet att jag grät”, säger hon.
Maria Asklund, Fannys mamma, ringde 1177 som hänvisade vidare till 112, eftersom Fanny hade svårt att andas. Där fick hon beskedet att de skulle ta sig in till Centralsjukhuset Kristianstad själva, det skulle gå snabbast.
– Då hade du också ont i ryggen och feber, du fick frossa och blev stel i nacken. Men på akuten ville de inte skriva in dig. Jag fick tjata, för jag kände att var något som inte stämde. Fanny brukar aldrig gnälla, säger Maria.
Prover som togs visade ingenting, enligt läkare. Han tyckte att de skulle komma tillbaka om Fanny blev sämre.
– När de skickade hem oss svimmade jag i korridoren. De tog in oss igen och jag fick en macka och lite juice. Men när jag ätit upp mackan skickade de hem mig, säger Fanny.
Men hon blev bara sämre.
– Jag kommer ihåg det som att smärtan vandrade i kroppen, säger hon.
– Du började få synrubbningar och må illa, så vi åkte in till akuten igen, säger Maria.
Fanny och hennes föräldrar Maria Asklund och Peter Norrman. De har funnits vid hennes sida sedan hon insjuknade. Foto: Krister Hansson
Då hade det gått drygt tolv timmar sedan de sökte hjälp första gången. Fanny var så medtagen att hon knappt kunde gå, ett av symtomen på sepsis.
– Akuten var fullproppad. Jag fick kölapp 112, det var kanske ett tecken – och då var det 15 personer före mig, säger Fanny.
Maria som nu var ordentligt orolig för sin dotter fortsatte att tjata för att få träffa läkare. Men personalen var övertygad om att Fanny drabbats av influensa och satte på henne munskydd.
– Jag grät och då kom receptionisten ut och sa ”jag ser hur sjuk din dotter är, jag ska försöka få in henne”, säger Maria.
– När jag kom till sjukhuset kunde hon knappt andas, så jag drog av hennes munskyddet. Då såg jagi hennes mungipa, säger Fannys pappa Peter Norrman.
Sköterskan stod fast vid att Fanny drabbats av influensa. Peter tog då en bild på petekierna på Fannys mage.
– Fem minuter senare så stod man med bilden i näven och jämförde: det är mer nu. Och fem minuter senare: det är mer nu. Men när väl läkarna kom gjorde de allt rätt. Jag minns bara att läkaren sa en massa medicinska termer – och ”fort som fan”, säger han.
Fanny fördes rätt in på intensivvårdsavdelningen, nu konstaterades sepsis som orsakats av meningokocker – och att hennes hjärtfunktion knappt fungerade. Läkarna beslutade att hon skulle kopplas till ecmo-maskin.
– De sa att om jag inte hade fått komma till en ecmo-maskin så hade jag dött, säger Fanny.
Ett team från Karolinska kom med helikopter till Kristianstad klockan tre på nyårsaftonens morgon och kopplade in Fanny till en portabel ecmo-maskin innan de återvände med henne till Stockholm. I den portabla maskinen var Fanny uppkopplad i en vecka innan bytte till den stationära.
– När du kom upp till Stockholm var du så instabil att de inte vågade koppla ur den, säger Peter.
Läkarna på Karolinska sjukhuset i Solna uppmanade Fannys föräldrar att samla familjen, det var ovisst om Fanny skulle klara sig. Fannys lillebror Filip reste till Stockholm. ”Vi var inte riktigt beredda på att han skulle komma in i rummet. Det var ingen trevlig syn, så han fick nog en liten chock”, säger Maria Asklund. Foto: Privat
I tio dagar totalt låg Fanny uppkopplad till ecmo-maskinen, sedan låg hon kvar på avdelningen i ytterligare fyra dagar för observation.
Den 15 januari i år flyttades hon till Brännskadecentrum i Linköping. Då hade syretillförseln i Fannys underkropp strypts. Dagen efter bedömde fyra olika läkare att Fannys ben måste amputeras akut, det ena nedanför knäet och det andra under.
– De ville inte göra det, men det fanns inget annat att göra. Om de inte tagit bort dem så hade det ju bara spridit sig. Jag hade blåa fötter och sedan blev underkroppen helt blå av syrebrist. Det såg ut som att jag hade dragit på mig mörkblå tajts. Alla sår var som brännskador, säger hon.
Fanny hölls nedsövd till mitten av februari, i sex veckor, här på Brännskadecentrum på Linköpings sjukhus. ”Varje gång de försökte väcka henne hade hon så ont”, säger mamma Maria. Foto: Privat
Efter att Fanny vaknat upp på Brännskadecentrum blev hon bortskämd av en av sjuksköterskorna, Malin. Malin dukade upp en mysfrukost med egenbakade scones. Foto: Privat
Kommer du ihåg vad du tänkte när du vaknade?
– De försökte väcka mig flera gånger för att kolla om jag klarade det. Men jag hade alltid så ont så de sövde mig igen. Jag hade förmodligen sett några glimtar av benen innan. I början kändes det verkligen som att jag hade hela benen där. Det var inte förrän senare, när de lade om mig, som jag tänkte: ”Har jag inga ben?”.
Fannys mediciner var så starka att hon fick hallucinationer, som att Maria hade maskar i hela ansiktet.
– Jag hade också sett kaniner hoppa runt på golvet. Liksom jättegulligt. Kaniner och spindlar såg jag.
Nyligen tog Fanny studenten från samhällsvetarlinjen med beteendeinriktning.
Foto: Krister Hansson
”Vi hade champagnefrukost. Sedan var det dags för utspring, jag kunde åka rullstol nedför en ramp. De tog med mig in i klungan och så hoppade de runt mig. Sedan började de typ ropa mitt namn. Det var väldigt gulligt, det gjorde mig glad. Jag var rädd att jag inte skulle känna mig så inkluderad”, säger Fanny.
Sedan väntade lastbilsflaket med en stege att besegra.
– Vi hade frågat dem innan om jag kunde åka på flaket. Nu frågade jag: ”Hur ska jag komma upp?” och de bara: ”Gå upp!”
– Så det var ju lite struggle, jag hade ju rätt mycket stöd – men jag lyckades klättra upp för stegen och kom upp på flaket.
”Det är ju en massa saker som man behöver tänka på som man inte gör vanligtvis bara när man går. Med proteserna måste man fram med höften så att man lättare kommer framåt. När man putar lite med rumpan så är det jättetrögt. Sedan också se till att benet låser sig så att det är rakt, för att annars kan det vika sig om man har belastning på fel del av benet”, säger Fanny. Foto: Krister Hansson
Inom ett par veckor ska Fanny flytta igen, till Orups sjukhus i Bosjökloster. För drygt hundra år sedan var det ett sanatorium för tuberkulossjuka, nu tar man hand om rehabilitering av framför allt ryggmärgs- och hjärnskadade.
– Jag är väl där tills jag inte behöver rehab längre, tills jag kan gå själv utan hjälpmedel. Jag hoppas att jag inte behöver vara där tills skolan börjar. Jag vill ha sommarlov, säger Fanny.
För hon kommer att gå om sista året, eftersom hon missade hela vårterminen.
– Och så är jag hjärntrött nu, så det är bra om jag går om hela året.
Den långa tiden på sjukhus blir långtråkig emellanåt. På väggen rakt framför sängen sitter utskrivna bilder på trofasta vänner, det hjälper till att hålla humöret uppe. Foto: Krister Hansson
Fanny ger ett intryck av att vara stark och har hela tiden nära till skratt, trots allt hon gått igenom. Men lyckas hon hålla humöret upp hela tiden?
– Jag tycker ändå jag är en otroligt stark människa. Nu har det gått så många månader så jag är lite mer van vid tanken. Men det är klart att det finns sämre dagar som jag önskar ”Vad fan, jag vill ha ben”. Eller, det gör jag hela tiden.
FAKTA
Meningokockinfektion är en bakterieinfektion som kan orsaka allvarlig sjukdom.
Sjukdomen förekommer i hela världen.
Sjukdomen orsakas av bakterien Neisseria meningitidis. Den finns ganska ofta i svalget, men endast ett mycket litet antal av de smittade blir sjuka.
Risken för att drabbas av meningokockinfektion är högre bland spädbarn, ungdomar och unga vuxna, samt personer med vissa sjukdomstillstånd.
Bakterien infekterar enbart människor. Smittämnet sprids via saliv genom nära kontakt, i regel som droppsmitta, till de övre luftvägarna.
Meningokockinfektion kan orsaka blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Symtomen vid insjuknande kan vara feber, svår huvudvärk, kräkningar, illamående, nackstyvhet och medvetslöshet. Ibland ses små hudblödningar, så kallade petechier.
Sjukdomen kan ha ett mycket snabbt förlopp och dödligheten är hög.
Meningokockinfektionen behandlas med antibiotika. En snabbt insatt behandling kan vara livräddande.
Efter genomgången behandling blir de flesta friska, men patienter som har haft svår hjärnhinneinflammation kan få kvarstående skador på hjärnan och nervsystemet. Även andra organ kan skadas.
Källa: FolkhälsomyndighetenFAKTA
Sepsis är ett livshotande tillstånd som uppstår när immunförsvaret överreagerar på en infektion i kroppen.
Sepsis påverkar vitala organ som hjärtat, lungor och njurar. Infektionen är ofta en följd av till exempel en lunginflammation, sårinfektion eller urinvägsinfektion.
Vanliga symptom vid sepsis är att hjärtat börjar pumpa häftigare och att andningen blir ansträngd.
Sepsis kan drabba vem som helst, men de grupper som har ökad risk är:
Äldre och multisjuka.
Diabetiker och personer med leversjukdom.
Personer som genomgått organtransplantation.
Personer med cancer som genomgår behandling.
Personer med underliggande immunologiska sjukdomar.
Personer som genomgått en operation.
Gravida och nyförlösta kvinnor.
Små bebisar.
Källa: Sepsisfonden.se
