Herman Lindqvist: ”Monarkin är i fara”

Uppgifter: Oklara beslutet för prinsessan Ines • Victoria charmar alla • Charles & Camillas romantiska glamkväll – 3 kungliga snackisar vecka 15!

Dagens kungligheter är alltid eskorterade av livvakter och adjutanter. Men då de är hemma får de vara i fred. Så var det inte alltid.

Från det ögonblick den kungliga personen föddes till hans sista andetag var han aldrig ensam. I alla livets olika skiften och intimaste stunder, fanns det alltid någon eller flera personer alldeles i närheten.

Få av dem hade lägre rang än greve eller friherre. Närmast kungen fanns alltid livpagerna. De ansvarade för ordningen i kungens privata rum, de klädde på och av honom. De såg till att han kunde tvätta sig och inte ens då han satt på sin högst privata tron, var han helt ensam, någon page fanns alltid redo att hjälpa till.

Kungen aldrig utan personal – inte ens i sängen

Då kungen lade sig för att sova fanns en page vid fotändan. Han sov i en specialkonstruerad byrå, maskerad säng, av hovschatullmakaren Georg Haupt. Om kungen sov hos drottningen fanns pagen i rummet utanför.

Det fanns också ridpager och stallpager. Bordspagerna skulle servera vid kungens bord och då kungen for i vagn skulle två av dem stå mellan kusken och vagnskorgen.

Gossarna kunde vara mellan nio och femton år. De kom oftast från mindre förmögna adelsfamiljer och såg pagelivet som inledningen på en karriär i hovet eller i armén.

Exempel på framgångsrika pager är Adolf Fredrik Munck, Ernst von Vegesack och Georg de Besch. Det påstås ofta att kungamördaren Anckarström skulle ha tjänstgjort som page. Det stämmer inte. Han tjänstgjorde i livgardet.

En grupp av pager var icke-adliga, de kallas ”les garcons bleus”. De var ofta vackra pojkar handplockade från Operabaletten eller Dramaten. De var kammarlakejer och hade hand om kungens skjortor och strumpor. De eldade i spisen, satte upp och tände ljus och skulle ställa fram spelbord och stolar och servera te och andra förfriskningar.

Pagerna bar värja, silkesstrumpor och guld- och silvergalonerade livréer av sammet. Kläderna bekostades av kungen. Pagerna bodde i byggnaden från 1600-talet nära slottet, som kallas Oxenstiernska palatset. Då var det en förfallen och ytterst sliten fastighet. Där hade de egna tjänare, frisör, kock och lärare som undervisade i franska, historia och matematik, men också i fäktning och hovets danser.

Herman Lindqvist: Då kan kungen abdikera

Uppgifter: Oklara beslutet för prinsessan Ines • Victoria charmar alla • Charles & Camillas romantiska glamkväll – 3 kungliga snackisar vecka 15!

“Fanns alltid en viss irritation”

På slottet uppehöll sig de som för tillfället var lediga i Pelarsalen. Det anmärktes ofta på gossarnas bullrande och ibland våldsamma lekar med bollar och annat som kunde slå omkull dyrbara vaser. Det fanns alltid en viss irritation mellan de äldre i hovpersonalen och pagerna som beskrevs som en samling självmedvetna, ouppfostrade oduglingar. Eftersom de levde så nära kungen kunde de uppträda med förnäma miner och arrogans mot andra.

Men deras tillvaro kunde också vara ganska slitsam. Kungen passade sällan tiderna och gjorde ständiga ändringar i programmet. Pagerna var med överallt ute och inne, även i kriget mot Ryssland och i båten med kungen då kulorna ven i det Viborgska gatloppet.

Att alltid delta i processioner i alla väder, sena kvällar och nätter i slottets salar och i Oxenstiernas dragiga hus, tog på hälsan. Hovräkenskaperna har långa listor på medikamenter som de ständigt småsjuka pagerna fick: bröstsaft, bröstdeg, feberdricka, feberpulver, magdroppar, lakritskaka, rosenättika och laxerpulver. Det levererades även en ”lavemangspipa med tvenne blåsor” till pojkarnas hus.

Foto: TT