36-åringen svarar i bilen till träningen.

Efter en veckas ledigt är allt en röra, sakerna dräller därhemma och kroppen är möjligen segstartad. Men uppehållet har varit lika nödvändigt som vackert.

I helgen gifte sig Calle Halfvarsson med sin Isabell i kyrkan i Sågmyra.

– Det var ett ganska litet bröllop, inga stora bravader. I princip var bara släktingar där. Vi gifte oss inte i smyg, men vi ville ha det mindre och familjärt, säger han.

”Helt rätt tjej för mig”
Var du nervös?

– Skulle man stå inför 150 personer hade det varit värre, men det kändes inte som vår grej. Så bröllopet var inför 35 personer. Men när jag väl stod i kyrkan blev jag nervös från ingenstans. Jag märkte på Isabell att hon darrade lite på händerna.

Festen hölls på parets altan, med utsikt över sjön Gopen.

– På kvällen gick de äldre och la sig, så det var bara ungdomarna kvar. Vi blev tio pers som satt i soffgruppen med infravärme.

När är du som mest kär i Isabell?

– Hon är rolig. Skojar mycket och kan dra grova skämt, så jag känner ofta att det är helt rätt tjej för mig. Men extra varm i hjärtat blir jag när jag ser henne med barnen. Hon är en fin mamma.

”Kanske egoistiskt, men…”
Var det aktuellt att ni skulle ta hennes efternamn, så att du skulle heta Calle Olsson?

– Jag har haft väldigt lite tankar på det. Hon är bättre på att ta hand om de grejerna, jag bara flyter med. Det är kanske egoistiskt, men hon har alltid nämnt att hon vill heta samma sak som jag, så vi döpte ungarna till Halfvarsson. Och nu heter hon det också.

Varje sommar brukar Calle Halfvarssons lägesanalys låta ungefär likadan. Han grämer sig över säsongen som har varit, att han inte fått ut sin maximala kapacitet, men slår med obändig tro fast att kommande vinter kommer att bli bättre.

Den gångna vintern strulade ryggen. I världscupen blev han som bäst åtta individuellt och de två VM-starterna gav blygsamma placeringar. Men man ska inte misströsta, säger han från bilen i Sågmyra, för utsikterna för säsongen 2025/26 är ljusa.

”Det blir extra vikt”
Calle Halfvarsson har efter 14 år som landslagsåkare brutit sig loss för att göra en egen satsning mot OS i Milano 2026 och VM i Falun 2027.

– Jag vill inte tro att det här är sista säsongen, men stänger inga dörrar åt något håll. Den förra säsongen var en mardröm med ryggen, så jag hoppas få till det bättre i år, säger han.

Finns det några tecken på att ryggen har blivit bättre?

– Det stora tecknet är att den känns bra. Det finns ett retningsmoment, men jag har betydligt bättre kontroll på det nu än i vintras.

Ska du ha ringen på när du tävlar?

– Det har jag funderat på. Sedan vi gifte oss har Isabell sagt att jag pillar på ringen hela tiden. Men jag är så jäkla ovan. Ibland får jag inte av den, för fingrarna verkar ändra storlek hela tiden. Jag har aldrig haft smycken på mig förut.

Han gör en paus och tycks ordna med något i bilen.

– Jag pillar på den nu, får typ inte av den. Jag har haft ringen på lillfingret för det är enda fingret den passar på just nu. Jag vet inte om jag ska ha den på när jag tävlar, ingen aning.

Så?

– Kanske inte. Det blir ju extra vikt.