Just nu sänds en ny säsong av svenska Bachelor, där Carolin Utter tillsammans med 18 andra tjejer ska fånga en av två killars gunst – och själva givetvis bli förälskade.

Carolin är inte helt ovan med att vara med i en tv-produktion, för drygt sju år sedan medverkade hon i TV3:s Lyxfällan.

Nu är hon på en helt annan plats i livet och har kommit tillrätta med ekonomin.

– Problemet var att jag inte riktigt kunde hålla i pengarna. Men det gör jag nu. Att jag fått barn fick mig att ändra mitt beteende lite. Förut hade jag bara mig själv att tänka på, så då var det lite skitsamma, men nu är det inte riktigt samma, sa hon tidigare till Hänt.

Idag har Carolin två barn, Luna och Travis.

I ett av de tidigare avsnitten öppnar Carolin upp om sina barn, och om det som är många förälders mardröm: att missta sitt barn.

– I programmet började jag prata om Travis, min son, och jag har väldigt svårt att inte berätta om min dotter Luna då. För mig så finns hon alltid. Att prata om Luna, precis som när jag pratar om Travis, är ganska så självklart för mig. Man ska veta att jag har två barn, och inte bara ett, säger Carolin till Hänt.

I en exklusiv intervju med Hänt berättar Carolin mer om Luna, och om sorgen efter sitt barn.

– Jag kan tycka att det är jättejobbigt att prata om det, men det är ändå något som hänt i mitt liv som påverkat mig. Om jag inte pratar om det så känns det som jag försöker glömma henne. Det finns inga rätt eller fel men för mig har det alltid känts rätt att prata om det.

”Det var självklart att prata om Luna”

När Carolin var gravid med sitt första barn så hände det som inte fick hända.

I månad sex i graviditeten slutade Lunas hjärta att slå.

Caroline hade gått till jobbet den dagen men hon kände att någonting var fel och ringde till barnmorskan som tyckte att hon skulle åka in till sjukhuset.

– De försökte hitta hjärtljud på magen och påkallade en läkare. I väntan på läkaren började barnmorskan fråga mig om hur jag har haft det på jobbet. Då visste jag att Luna inte levde, berättar Carolin.

– Hon var ju bara ett litet barn, om jag bara hade vetat att någonting är fel så hade jag kanske kunnat rädda henne.

Just skuld är något Carolin länge kände för det som hände med hennes Luna. Skuld i om hon hade kunna rädda Luna, skuld i om hon gjort något som gjort att Lunas hjärta slutade slå.

– Jag tänkte och oroade mig ofta om jag gjort något som skadat Luna. ” Gud, hade jag smakat på en liten bit av en ölkorv?” eller ”Jag skulle inte ha tagit den där långa promenaden”. Tänkte hela tiden på att jag inte skulle ha gjort det eller det, men det är jättesmå grejer som inte ska påverka, säger Carolin.

För att ta sig ur skuldkänslorna, och klara av att leva med sorgen, har det varit viktigt att prata om det som hänt och att fortsätta prata om Luna.

– Jag fick mycket stöd av min mamma, mina vänner och Travis pappa , som också är Lunas pappa. Jag pratade så mycket som jag kunde just då. Men det har varit lite i perioder hur mycket jag pratar om det. Det har varit perioder i livet där jag inte velat prata om det överhuvudtaget och har haft jättesvårt att gå till hennes grav, säger Carolin och brister ut i tårar och fortsätter:

– Det har varit väldigt svårt i perioder. Det är så lätt att känna skuld, som när jag inte var vid graven på midsommarafton med en blomma. Men ibland är det bara för jobbigt att gå dit. Ibland har jag inte varit vid graven på ett halvår, då får man dåligt samvete. Det är så konstigt allting.

Något som gett Carolin tröst är att tänka att Luna fortfarande finns och lever genom minnena. Att hon fortsätter att säga att hon har två barn, och att hon aldrig slutar att prata om Luna.

– Varje gång jag ser fjärilar så tänker jag att det är Luna som kommer och hälsar på. Och även min son säger det, att det är Luna som är här och leker, det är väldigt fint.

En väldigt tyst förlossning

Eftersom Carolin var så långt gången med Luna var hon tvungen att föda Luna, en förlossning som var omtumlande på många vis.

Att föda ut sitt barn, som inte fick en chans till att växa upp och upptäcka världen, var en upplevelse som påverkat Carolin långt efter.

– Det var en så tyst förlossning. När jag skulle föda Travis ville jag ha med en radio, men så tyst som det var när jag födde Luna är det inte på en vanlig förlossning. När jag födde Travis behövde jag verkligen inte en radio, det var ju ljud och röster då. Det var två helt olika förlossningar.

– Men jag fick hålla om henne, och hon var jättefin när hon kom ut. Det är ett minne jag håller kvar. Men först ville jag inte hålla i henne överhuvudtaget, de fick tjata på mig. Jag ville helst bara bli nedsövd och vakna ett år senare. Att allting skulle vara klart då.

Vad kände du när du födde och hörde Travis skrika?

– Det var väldigt ofattbart, det är det fortfarande. Det tog väldigt lång tid innan jag slutade vara rädd för att han skulle dö. Jag undrade också om det verkligen var på riktigt. Jag var jättelycklig, hade jätteont och hade alla känslor på samma gång. Men jag var väldigt, väldigt rädd länge.

Vad var du rädd för?

– Jag var rädd att han bara skulle dö i sömnen. Är rädd fortfarande att något ska hända Travis, men nu är det mer för andra saker.

Ett och ett halvt år efter att Luna föddes fick hon Travis.

Något som var självklart för Carolin och hennes tidigare pojkvän, även om resan fram till att föda Travis inte var helt enkel.

– Jag fick väldigt mycket komplikationer. Det gick hål i min livmoder och jag blödde otroligt mycket efter att Luna föddes. Men jag lyckades bli gravid igen. Jag vågade nästan inte hoppas på att det gick.

Idag har det gått nästan sju år sedan hon födde Luna, och Travis är idag fem år.

Trots att åren gått, så går det inte en dag utan att Carolin tänker på sin dotter.

En dotter som hälsar på henne som en fjäril, men som Carolin fantiserar spenderar dagarna på en plats med de som lämnat livet på jorden.

– Jag brukar tänka att min morfar ger en mängder med godis till henne och att min gammelmormor gör pannkakor så som hon alltid gjorde till mig. Även om det kanske är placebo, så hjälper det.

FOTO: Carolins instagram, TT, Tv4