I över 20 år har Postkodmiljonären sänds i rutan i våra svenska hem. Och under många, många års tid har det varit ingen mindre än Rickard Sjöberg, 55, som varit programledare för frågesportsprogrammet.

I Theo Ekstrands Podcast berättar Rickard om hur det var under de första åren av programmet – och hur de verkligen fick starta i uppförsbacke.

Hur Rickard Sjöberg började med Postkodmiljonären

I poddavsnittet får Rickard frågan hur han kom in på att bli involverad med just Postkodmiljonären och Postkodlotteriet.

Under våren 2004 och våren 2005 gjorde Rickard en annan frågesport för TV4 som hette Alla mot en. Efter de två åren var ett nytt lotterikoncept på väg in mot Sverige, Postkodlotteriet.

Rickard fick då frågan om han ville haka på det i stället, och han tackade ja till det nya uppdraget med Postkodmiljonären – trots att han trodde att de skulle stöta på finansiella problem inom kort.

Och så blev det.

– Mycket riktigt så gick det dåligt för lotteriet efter ett år. Och det gick ännu sämre efter två år, berättar Rickard och fortsätter:

– Men då, då börjar det vända. Och efter tre år så märkte man att nu började det ta fart med lotteriförsäljningen. Eftersom hela poängen med lotteriet – sedan det skapades i Nederländerna 1989 – det är att hitta på något som genererar pengar till ideella organisationer.

Krisen i Postkodmiljonären – pengarna slut

Rickard säger att anledningen med lotteriet är att det ska finnas en till inkomstkälla till organisationer som hjälper till att göra världen bättre.

I början hade de tre organisationer som var förmånstagare i det svenska Postkodlotteriet: Rädda Barnen, Barncancerfonden och Världsnaturfonden.

Under det första året, när organisationerna skulle de få sin check för att de hade varit med, så stötte lotteriet på problem.

– Det skulle de ju få från en kassa som var på minus, berättar Rickard och fortsätter:

– Då tänker man att det Nederländska lotteriet får gå in med dem pengarna, eftersom organisationerna var lovade dem pengarna egentligen.

Rickard Sjöberg: ”Betala ur egen ficka”

Men på grund av en lag som säger att utländska spelbolag inte får gå in finansiera sådant här i Sverige – så kunde de inte gå den vägen.

Rickard förklarar att de då fick hitta en annan lösning.

– Dem pengarna var tvungna att komma från de utländska ägarnas privata fickor. Det var deras satsning. Så mycket ville dem det här.

– Då minns jag att dem här tre organisationerna fick 20 miljoner kronor var efter ett år. Och jag minns också, jag tror det var Barncancerfondens totala insamling, utan Postkodlotteriet, var 40 miljoner.

– Efter att jag hade besökt Astrid Lindgrens barnsjukhus bland annat och fått veta mer om vad Barncancerfonden gör – så visste jag att: ”Okej, det är så här deras verksamhet ser ut. Det är så här många barn de räddar för 40 miljoner kronor – nu finns det 20 miljoner till”. Och det var en ”aha”-upplevelse för mig. Det finns ett barns namn skrivet på varenda krona liksom.

FOTO: TV4