För ett år sedan förlorade Loke, 11, båda sina föräldrar i en allvarlig olycka på E18.

Nu är han tillbaka på veteranbilsträffen i Västerås, dit familjen var på väg.

– Det känns bra att hedra dem, säger Loke.Loke, 11, förlorade sina föräldrar i dödsolyckan

I juni 2024 satte sig Loke i familjens grönvita Buick Super från 1955, tillsammans med pappa Tomas, mamma Linda och taxen Rocky. Målet var en av årets höjdpunkter: veteranbilsträffen Summer meet i Västerås. Men de kom aldrig fram.

På E18, strax utanför Hallstahammar, frontalkrockade de med en rattfull skåpbilsförare som gjort en vårdslös omkörning.

Pappa Tomas dog på plats, mamma Linda avled på sjukhus några månader senare och taxen Rocky fick avlivas till följd av sina skador. Loke, då tio år gammal, var den enda i familjen som överlevde. Han vårdades på sjukhus med flera benbrott, bland annat var lårbenet av. 

Ett år senare är Loke tillbaka på veteranbilsträffen.

– Det var hit vi skulle, så det känns bra att hedra dem, säger han.

När Loke kom ut från sjukhuset flyttade han hem till sin faster Anna Karlberg, i Karlskoga, som i dag har vårdnaden om honom. Nu har han blivit en naturlig del av familjen och kusinerna har blivit som syskon.

För henne kändes det också självklart att återvända till Summer meet.

– Vi har varit här i många år och vi kommer att fortsätta komma hit. Det tror jag Tomas och Linda hade velat, att vi ska fortsätta med det som är kul, och det är bilar, säger hon.

I ett hav av raggarbilar står Loke intill sin fasters orangevita Buick. Han var bara några månader gammal första gången föräldrarna tog med honom till Västerås, och bortsett från fjolåret har han varit på plats varje år.

Hemma har han en vägg full med samlarskyltar och nu är den komplett efter att han fått tag i 2024 års upplaga.

– Det är en bild på den bil som blir utsedd till snyggast vid utställningen, säger Loke och visar stolt upp plaketten.

Trots olyckan har hans intresse för motorer inte försvunnit. Inom ett år var han uppe på sin motocross och kunde köra igen.

– Det tog ett tag, men nu är jag snabbare än någonsin, säger han.

Samtidigt är saknaden stor och vissa dagar tuffare än andra.

– I perioder känns det för jävligt, rent ut sagt. Det kunde ha varit vem som helst, men det var just de. De var fantastiska människor, säger Anna.

Loke minns sina föräldrar som snälla, glada och lekfulla. På armen bär han ett pärlband med orden: ”Mamma. Pappa. Saknad.” Olycksplatsen har också blivit ett viktigt minnesmärke.

– Varje gång vi kör förbi så tutar vi. Man måste tuta, oavsett vilken bil man sitter i, säger Loke.

– Det är ett sätt för oss att minnas Tomas och Linda, säger Anna.