Under flera decennier har sångerskan Lisa Nilsson, 54, varit en av Sveriges mest folkkära artister. Hon fick sitt stora genombrott i ung ålder med hitlåten ”Himlen runt hörnet”, och genom åren har hon lyckats behålla sin plats som en av landets mest älskade sångerskor.

Med sin musik får Lisa möjlighet att turnera runt i hela Sverige. På ytan kan artistlivet verka som en dans på rosor, men sanningen är att de senaste åren har varit mycket traumatiska för Lisa Nilsson – som på kort tid förlorat flera av sina närmaste.

Lisa Nilsson om nära kollegans kollaps: “Väldigt traumatisk”

Det var strax innan pandemin, när Lisa Nilsson skulle spela en konsert i Luleå, som hennes närmaste ljudtekniker Ajax plötsligt kollapsade.

– När jag sedan skulle sminka mig kom plötsligt turnéledaren upp och tårarna bara rann. Jag rusade ner och då var ambulanspersonalen redan där och det blev en väldigt traumatisk livräddningssituation, berättar hon för Aftonbladet.

Ljudteknikern fördes till sjukhus, och Lisa och resten av teamet beslutade ändå att genomföra konserten. Till slut fick de reda på vad som hade drabbat kollegan – något som skulle visa sig bli dödligt.

– Det visade sig att det var en artär som hade brustit. Förmodligen var han hjärndöd redan i Luleå, men efter helgen sågs vi på Karolinska dit han flögs ner för att stänga av allt. Alla i hans närhet vallfärdade dit.

Lisa Nilssons mamma dog efter 10 års sjukdom

Det är dock inte den enda förlusten Lisa Nilsson har upplevt de senaste åren. För några år sedan insjuknade hennes mamma i Alzheimers – en sjukdom som kom att påverka hela familjen.

– Hennes man var väldigt hänsynsfull och tålmodig och tog hand om henne under lång tid. Därför behövde inte jag och min syster vara hos henne hela tiden. Men till slut var vi alla tvungna att släppa taget, då var hon tvungen att flytta till ett demensboende, berättar hon för tidningen.

Mammans Alzheimer pågick i tio år innan hon till slut avled i sjukdomen. För Aftonbladet berättar Lisa hur relationen till mamman förändrades i takt med att sjukdomen tog över mer och mer.

– Jag kunde inte ha några förväntningar, det var upp till mig att förstå och ha tålamod. Det var bara att anpassa sig som man gör med små barn. Den mamman och relationen som vi hade haft tidigare fanns inte längre. Det var helt nya förutsättningar vilket inte var så lätt. Men hon kunde ju inte hjälpa det.

FOTO: